fast i sockerträsket

Det lever en rastlöshet i mig som endast kan tyglas genom intagandet av sötsaker. 
Klarar inte 24 timmar. Jag bara måste ge kroppen den där dagliga dosen. Plötsligt är det som om allting kretsar kring det - var, när och hur jag ska äta. Gottiga saker alltså. Dessutom har jag nyligen fått upp ögonen för det här med fika på stan - inte för den sociala bitens skull, utan med anledning av den förhöjda dopaminhalten när jag får sitta där med mitt kaffe och kalasa på min kaka, mitt socker
 
Känner mig seg nästan jämt. Detta trots att jag sover som en gud om nätterna. Och jag äter tills jag mår illa och fortsätter mumsa; inte tills magen säger stopp, utan till påsen ekar tom.
Det här håller på att eskalera och jag har ingen aning om vem jag ska rådfråga. 
Så fort jag vänder mig till mina egna tankar så är jag åter där - simmar bland hallonlakritsskallar och choklad. 
 
Ouch.
 
 
 
Blev i alla fall lite tecknande idag.
Gissa vilka!