kaffepoesi

Sakta ner!
För jag hänger inte med i farten. Världen rör sig fortare nu och jag kämpar för att hålla kvar i dess okontrollerade svanstipp.
 
Vanligtvis ligger jag steget före. Livet följer och rättar sig efter mig och min vilja som är dess lag. Och ändå kunde jag ströva lugnt och balanserat, fortfarande med försprång. Men nu springer jag. Och i pauserna tänker jag för mycket och gräver alldeles för djupt. Blundar och begrundar - vad är meningen? Krogrundan som stundar? Sitta med mitt ljumma kaffe och flumma?

Jag hittar inget annat svar på den berömda frågan, så det får vara det rätta tillsvidare.